Hälsa

Varför fiser fransk bulldogg så mycket – och vad det egentligen betyder

Om du sitter här klockan elva på kvällen och googlar det här, undrande om din hund är ”trasig” på något sätt – jag förstår precis var du är. Men jag ska ge dig svaret rakt av, för det förtjänar du: en frisk fransk bulldogg ska inte fisa mycket. Det finns en seglivad idé om att gaser bara hör till rasen, att ”sådan är dom”. Den stämmer inte, och jag tror faktiskt att den gör mer skada än nytta – för den gör att gasbesvär skrivs av som ofrånkomliga i stället för att undersökas. Ja, den korta nosen gör att franska bulldoggar har lättare att svälja luft när de äter, särskilt om de äter för fort eller ur fel skål. Men det är en riskfaktor att hantera, inte ett facit du ska acceptera. Fiser hunden mycket och ofta är det, i min erfarenhet, oftast magen som säger ifrån om något inte stämmer.

Myten: ”det är bara så rasen är”

Franska bulldoggars anatomi spelar visserligen in. Det korta nospartiet gör att de andas annorlunda vid ätande, och när en hund sväljer i sig mer luft än den borde – något som kallas aerofagi – ökar mängden gas i mag-tarmkanalen. Men lägg märke till ordet ”om” i det jag skrev ovan: det handlar om ätande i för hög fart, fel skålform eller foder som inte passar magen. Anatomin gör rasen mer sårbar för det här problemet, men den orsakar det inte i sig. Två hundar av samma ras kan ha helt olika förutsättningar beroende på hur de äter och vad de äter. Skriver du av gaserna som ”bara rasen” riskerar du att missa den egentliga orsaken – och den går oftast att göra något åt.

De vanligaste orsakerna till överdrivna gaser

När jag pratar med andra ägare och läser mig in på ämnet är det några orsaker som återkommer gång på gång:

• Hunden äter för fort och sväljer stora mängder luft tillsammans med maten.
• Fodret innehåller mycket billiga fyllnadsingredienser – spannmål, soja eller socker – som ger ojämn matsmältning och mer gasbildning.
• Foderbytet har skett för snabbt, utan övergångsperiod, så magen hinner inte ställa om.
• Hunden har en individuell känslighet mot vissa ingredienser eller proteinkällor.
• Maten är torr, lufthaltig och sväljs i stora, snabba tuggor utan att blandas ordentligt med saliv.

Gemensamt för punkterna ovan är att de går att påverka. Det är inte slumpen som avgör om din hund fiser mycket – det är oftast en kombination av ättempo och foderkvalitet.

Vad du kan göra åt det

Det första jag alltid rekommenderar är att sakta ner ätandet. En slowfeeder, alltså en skål med hinder och fördjupningar som tvingar hunden att äta långsammare, minskar risken för aerofagi rejält eftersom hunden helt enkelt inte kan svälja lika stora mängder luft på en gång. Jag har samlat skålar och matplatslösningar som är byggda för det här i Matplatsen, om du vill se vad som finns.

Nästa steg är fodret. Ett foder med gott om bra proteinkällor och utan onödiga fyllnadsingredienser är lättare för magen att bryta ner, vilket i sig minskar gasbildningen. Har din hund en känslig mage sedan tidigare, eller om du misstänker att fodret är boven, har jag skrivit en djupare genomgång i foderguiden för känslig mage. Byt aldrig foder från en dag till en annan – trappa upp det nya fodret över minst en till två veckor så magen får en chans att anpassa sig.

Utöver det hjälper det ofta att dela upp dagens matmängd i fler, mindre måltider i stället för en eller två stora, samt att skapa en lugn matsituation utan stress eller konkurrens om maten – stress vid ätandet gör att många hundar hastar i sig maten fortare.

När är det läge att kontakta veterinär

De flesta gasbesvär går att förbättra rejält med skål, foder och ätvanor. Men jag vill vara tydlig med att den här artikeln inte ersätter en veterinärbedömning. Kontakta veterinär om gaserna är ihållande och kraftiga trots att du har provat ovanstående, om hunden går ner i vikt, om magen är påtagligt uppblåst eller öm att röra vid, eller om gaserna kommer tillsammans med andra symptom som kräkningar, diarré eller att hunden verkar hängig och obekväm. Det kan vara tecken på något som behöver utredas mer, och då är det alltid bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.

↑ Topp